Dagens test av försäkringar

Eller snarare av försäkringsbolag. Jag Tänkte mao göra något vuxet och samla alla försäkringar på ett och samma ställe. Tråkigt men bra. Att fixa med detta, känns ungefär som när man rensat avlopp. Man är oproportionerligt stolt. Jag har därför bett If, Folksam och Länsförsäkringar kontakta mig. Jag fyllde i kontaktformulär för två dagar sedan på respektive sajt. Hitintills har två av tre ringt upp mig. If var absolut snabbast, dock misslyckades de med att mejla offert. Länsförsäkringar är på G, men inget klart pris. Folksam har tyvärr ännu inte hört av sig. Återkommer när jag har mer info om priser.

Vitt eller färg?

Frågade pappan sig och stoppade in sin 3-årige son i tvättmaskinen. Och satte i gång den. Det var inte första gången han straffade sonen på det sättet. Men den här gången körde han för långt program och pojken dog. Ondska kallar jag det. Ren och skär. Vad är det med makten som gör att man skadar något som inte kan försvara sig. Hur mår den 5-åriga systern och vad har non varit utsatt för?

Betänk, skräcken, ondskan, smärtan och slutligen döden för den lilla pojken. Den som utsätter honom för det, är den han bör lita mest på. Barn har inte tvättråd!

I bland hatar jag verkligen världen och människan i den. I dag grinar jag över alla utsatta barn och funderar på hur man bäst ska kunna göra något för att påverka.

 

Ibland väljer man rätt

Jag tror att många ned mig just nu är rätt glada över att jag inte valde arkitekt som yrke. Eller snickare för den delen. Utan att jag valde byggnadsingenjör… Annars hade nog huset inte ens stått upp.

Okejrå jag hade nog inte varit bra på det yrket heller. Jag klarar ju uppenbarligen inte ens av att montera ett klart hus. Men jag var bra på nonstop. Äta. Dekorationer stod sonen för.

Advent

Dagens gonggong. Nu börjar min nya diet. Minst en lussekatt om dagen. Minst. Bra för allt; hy, mage, motivation samt både den fysiska och mentala välbefinnandet. Dessutom så långt bort från gi och lchf man kan komma. Vilket också är en vinst. Kolhydrater är det nya. Jag sa det först. Snart kommer alla kändisar gå på mackdiet och köra pastafrossa. Den nya träningsformen är jonglering hoppandes på ett ben. Koordination, balans, styrka och fokus i ett…. Som sagt, det var här ni läste det först.

Kalott istället för kotlett

I stockholm är man trendkänslig. Helst ska alla se likadana ut, fast med en twist. Man ska känna sig annorlunda men ändå bära samma typ av kläder. Nu har vi gått från den hånade kotlettfrillan, runt Stureplan. Till coola katlottmössan, som just nu är synonym med hipsters. Med katlott menas att man har en toppluva väldigt upprullad, högt upp på skallbenet, lite käckt på sne. Den bör vara blå. Är den grön eller röd, är du för avantgarde.
Som den tant jag ändå är, så tycker jag:

 1. Att mössan ser fånigt ut, som att man har ett jättehuvud eller lånat barnets eller hundens mössa.

2. Att mössor ska vara snygga och ha en funktion, som att värma. Den är ju vinter.

3. Att hipsters är töntiga. Vad är förresten en hipster?

På gårdagens middag diskuterades förövrigt pälstrosan (i längd av boxershorts och med klorna som strumpehållare), som kommande hipstertrend. Finns den redan? Om ja, borde pälsen vara vänd inåt eller utåt. Fatta bra grej, både värmande och hipster ( i ordets andra betydelse). Min exit kanske? Det verkar ju gå sådär med det här bloggande. Pälstrosan kan dessutom fås ekologisk, närodlad och miljömedveten, Detta om du använder päls från din egen katt. Det finns väl ett bäst före datum på  katta med? För handen på hjärtat, hur kul är en katt egentligen?

Andra saker som diskuterades: Om du var tvungen att äta en person, och fick välja mellan din partner och okänd. Vem väljer du och varför? Jag valde partner.

Mössor

I morgon är det första advent. Jag älskar det. Då får alla lite ljus i vardagen.

PS Bilden är lånad från justanotherfashionkid.blogg.se DS

 

Dagens ord: Spankulera

Ett så skönt ord med bra betydelse. Ligger så fint i munnen. Som en karamell med hårt hölje och något mjuk göttigt inne i. Marianne funkar fint, eller Djungelvrål/klubban om man är åt det salta hållet.

Jag glider bort från ämnet känner jag (har förmodligen med att göra att jag inte får äta godis/socker kvällstid p ga dumt vad), men ganska bra förklarar ordet mitt liv i detta nu. Som föräldraledig, är det just det man gör. Spankulerar mest hela dagarna. Ett lite mer passande och  hårdare ord än flanerar, men fortfarande spontant och en gång utan mål. Smaka på ordet. Spaaaankulera. Ser ni inte mannen framför er, han med rock, händerna bakom ryggen och konkav (konvex?) rygg. Det är jag. I fickan ligger en monokel. Nödvändigt för spankulerande.

Nästa gång pratar vi om bouillabaisse, ett annat fint ord, som dessutom ändrar betydelse beroende på uttal. Ljuset i vardagen.

Hur kommunicerar vi i framtiden

Typ inte alls tänker jag. Eller inte äkta och fysiskt i alla fall. Vi kommer att var svårt infektionskänsliga och bakterierädda, så att inga vågar träffas irl. Istället använder man det sociala nätverket för att umgås. Dock har vi nu så länge använt sociala nätverk och bloggar för att bygga upp fejkade alteregon och bilden av drömlivet. Så att personligheter slätas ut och blir liksom botoxade av bara farten. Så länge sociala nätverk har fungerat som komplement, gör det ju inget. Men när det nu är enda kommunikationsformen, då blir det problem. Allt är Fina du, kramiz bästa, puzz, dagens outfit, i dess värsta form och utan ironi. Man skickar gulliga sms när man mår bra. Men berättar inte när man mår dåligt.

På alla nätverk målas den perfekta familjen, jobbet och hemmet upp. För tänk om en arbetsgivare, potentiell partner eller förälder såg den mörka sidan. Ditt riktiga jag, som är defekt, gråter ibland, hatar, är girig och avundsjuk och mular choklad. Det vore ju förfärligt, för allt finns ju sparat på nätet. För evigt. Och går att leta upp. Det kan och kommer att användas mot dig när du behöver vara perfekt. Att våga visa för mycket kan därmed vara ett fatalt misstag, så alla gömmer sig bakom ett kramiz. Att vara annorlunda är helt enketl ett big no no. Dessutom kommer vi bara att äta hälsosamt, för att visa att vi är medvetna (undantag fortfarande för apelsinchoklad givetvis) och vi rör oss på konstiga träningsredskap i underliga skor som affärsvärlden sålt på oss. Allt för att maximera till perfektion. Effektivisera träning.

Slutsats: i framtiden är vi alla lika, har samma typ av avatarer och lever i Pleasentville (tänk alla dessa nybyggda, inbyggda områden, där alla har likadana bilar och hus). Vi är djupt olyckliga, men sjukt lyckliga om vi kollar upp oss själva på nätet. För eftervärlden kommer vi att kallas den lyckliga generationen.

När allt blev svart

Plötsligt blev allt svart. Telefonen dog. Batterierna tog slut. Paniken är nära. En tunnelbanefärd på säkert 15 min. Vad göra? Tänk om någon behöver få tag på mig. Just nu. Ångesten är stark. Hjärtat pumpar fort. Hur ska detta gå?

Betänk då att det handlar om några minuter och att jag är på väg för dagishämtning. Som föräldraledig, behöver jag inte oroa mig för att det ska vara nåt akut från jobbet och skulle dagis vilja nåt akut, så är jag strax där. Men ändå. Utelämnad, uttråkad, rädd och naken känner jag mig där och då. Bästa vännen drog liksom utan att en säga nåt.

Så här i efterhand, när jag överlevt panikångesten och telefonen är fulladdad igen. Är jag imponerad av att jag klarade en timme utan telefon. Ofrivilligt. Fast jag skrattar hånfullt åt mig och säger ”haha vilka ilandsproblem vi har” Men inners inne klappar fortfarande hjärtat extra hårt. Hmm. Undrar om jag har ett nytt beroende här. Kanske borde jag och de flesta med mig gå ett tio stegs program.

Kolla ditt telefonberoende:
1. Våga sätta telefonen på ljudlös när du sover. Den modige stänger av.

2. Stäng av telefonen vid måltider och socialt umgänge.

3. Läs en bok på kvällen, istället för att knappa på fånen. Padda räknas ej, det måste vara fysisk old-school-bok.

4. Ha en telefonfri dag.

5. Lämna telefonen hemma på semestern.

Klarar du ovanstående, är du ej beroende. Grattis till dig. Du kommer säkert leva längre än mig på nåt vis. Gläd dig. Nu ska jag läsa Filter. Det känns kulturellt efter den här händelserika dagen.

Bråk om Blondinbella

Jag håller ju på att lära mig det här med att blogga på rätt sätt, optimera för sökmotorer (vilket inte alls funkar), länka hit och länka till etc.

Dessutom gäller det ju att ha koll på bloggosfären och ge sig in i bråk för att nå ut. Jag börjar lätt med att diskutera fighten mellan Blondinbella, Anitha och Calle Schulman. Även Alex Schulman har varit inne och stört sig på hennes twitterflöde, Herregud, vi befinner oss i en virtuell och vuxen sandlåda. Calle och Anitha tycker att Blondinbella bygger upp en fejkvärld som inte gagnar ungdomar. Hon kan för mycket, vill för mycket och gör för mycket, och borde därför inte vara en förebild. Blogga, driva tidning och vara programledare är inte riktiga jobb enligt dem. Sorry, men jag förstår inte. Vad är definitionen på riktigt jobb? Världen, värden och jobb förändras och utvecklas kontinuerligt. Även om man jobbar med händerna, så kanske man i dag måste finnas på nätet, eller använda ny typ av teknik. Nu gillar inte jag Blondibellas blogg särskilt mycket. Men det är nog inte till mig hon främst vänder sig till.

I vilket fall så verkar hon vara sjukt driftig. Det är väl bra om andra unga (och gamla) kan se, att vill man så kan man. Kan en driftig 20-åring ge ut tidning, bygga upp företag med anställda och dessutom leva på blogg, så vill jag applådera. Lika mycket som jag vill applådera andra grymma företagare som vågar och lyckad. Kan dom, ska jag nog kunna få några läsare på den här? Duktiga personer är ju inspirerande inom alla genrer.

Jag tycker att Anitha och Calle är ute på en svag is byggd på mellanmjölk. Kan inte alla få vara lite mer stolta och glada för vad vi åstadkommit. The american way. Kan inte Blondinbella få glänsa med sin ungdom, sitt blonda svall och sina unga anhängare. Skryta med allt hon byggt upp. Borde vi inte istället uppmuntra tjejer och killar som henne? Vara stolta. På riktigt. Inte trycka ner dom.

Men jag läser gärna en duktig blogg av tjej?kille med riktigt jobb oxå. Det ena utesluter ju inte det andra. Eller?

Är din häck för bred

häck

TV4-nyheter och humor. Ska de verkligen ge sig på det? Stockholmsnyheterna inleds med – Är din häck för bred eller sticker ut för mycket. Konstpaus innan bild på en grön växthäck dyker upp… 

I vilket fall så handlar det om att man ska ange sina grannar så att häcken kan komma att tvångsklippas av Trafikkontoret med räkningen skickad till dig. Dock får du först en varning (tips, hävda att den försvunnit i brevlådan, hur gör man då). Jag kan se hur garnnsämjan kommer att öka och att angiveri blir ett nöje i alla nybyggda homogena områden. Ett tyst sätt att viska FLYTTA, du passar inte in. Jag älskar när staten kan gå in och påverka. Till och med din egen häck.

Fast kanske är det bara jag som är fördomsfull. Kanske behövs detta och kommer inte att nyttjas på fel sätt? Jag kanske helt enkelt känner mig träffad av att ha en afrikansk vackert bullig häck.

Lyktan i mörkret för bebis

Låt mig presentera giraffen Sofie. Direktimport från Frankrike. Späd och gnäller lätt, men varje bebis dröm och därmed föräldrarnas. Så. Mer om detta blir det inte.

Nu börjar sockerfria veckan. Nytt påfund i livet som medelsvensson. På kvällar alltså, dagtid får man göra som man vill. Undantag kvällstid görs för apelsinchoklad. Nyttigt med både frukten och mjölken.

Soooo fashion

Som boendes i en storstad, i kärnan måste man ta till sig av reglerna. Surdegsbröd till frukost, löpning innan 11 i senaste tunna Nike, minst en mil i goda vänners lag. sedan en egenhändigt pressad jos av egenplockade äpplen och därefter börjar dagen. Som blatte har jag anammat detta på mitt vis. 3 km i blå toppluva från Intersport räknandes rosa/mörk blå kepsar, hästsvansar o dyra dojjor (34 st gånger 2) Hellre barfota som den afrikan jag är, än tunna specialsulor. Jag vill ha riktigt mjuka rymdskor så man studsar fram. Som springsällskap också fin adel, i lurarna. Denna gång sommarprataren Björn af Kleen som sällskap, istället för en pt eller väninna med senaste utrustningen. Nu polarmacka och träningsvärk. Sen kaka. Min lykta i mörkret.

Innerstadsbo, the african way. Joina.

Fredag med Stieg på tv

Stieg Larsson alltså. Modigt att skriva klart en svit innan utgivning. Inspirerande. Jag tittar på Svt och förvånas över likheten mellan Jan Guillou och Ann-Marie Skarp. Visst är de ihop? Men det är väl inte tillåtet i Sverige att vara i hop med syskon? De har inte barn i hop va? Man får helt enkelt konstatera att det finns en sanning i kaka söker maka. Och vilken kaka sen. Och vilken maka. Som dessutom missade bestsellern.

Lite socker på det

Köttbaren levererade köttig går. Oväntat nog. Rött vin och bra vänner till det, innebär att man idag mest vill dricka cola. Jag föredrar light, vilket brukar uppröra många. Speciellt om jag låter sonen prova. Herregud påhitte-socker… Jag vet, jag vill verkligen att min 4-åring ska få nån sockersjukdom och dåliga tänder. Förmodligen framkallar jag dessutom ett sjukt beroende efter låtsas socker, då typ alla barn inte redan är beroende av socker? Antar att jag där med går under dålig förälder. Eftersom detta verkar vara så provocerande. Kanske det är bättre jag bjuckar min 5 månaders på lightläsk istället. Han intar ändå mest flytande föda och har ännu inga tänder. Dessutom får han inte äta socker än. Bästa offret asså. Jag testar.

Bilder av ditt djur

På Fotografiska kan man just nu se en grym djurutställning av Nick Brandt samt otroligt levande New York-bilder av Helen Levitt. Plus en hel del rätt dåliga grejer. Några bilder skulle jag kunnat fota. Bättre. Andra ville man hänga upp på väggen. Som några av djuren. Så stolta och mäktiga många av dom.

Det påminner mig förövrigt om en hej-vi-sitter-på-landet-dricker-vin-och-är-uttråkade-lek. Alla skulle utnämnas till djur, baserat på personligheten. Jag hävdade att jag var tiger. Snabb, hård, smidig och blodtörstig. De andra kom fram till att jag var chimpans. Klåfingrig, ettrig och social. Jag tror de gick på intelligensen mest. Well, sån är jag. Och du?

Ljuva morgon

Morgon stund har räv i mun. Med bebis kan det vara morgon tolv gånger om natten. Det är guld det, ljuset i mörkret var 40:e minut. Frukostälskare rekommenderas mao bebis. många frukostar natten igenom blir det.

Att bli gammal

Det här med ålder bör premieras. I helgen fyller en kompis år. 34 blir hon. Jag funderar på present. Hon har bastant åldersnoja, är det då pk att ge ett presentkort på botoxbehandling? Är det inte lite fint att ge bort en slät panna till någon?Inser att presenten kan komma att arkiveras under dålig present. Där finner vi även GI-boken; Träna och lev hälsosamt. Som jag gav till en annan kompis, en kille som länge hävdat att han kände sig tjock och borde börja leva hälsosamt. Men det ville han nog inte egentligen. Han blev arg. Och ja, han är fortfarande öhh lite mullig. Och vi umgås väldigt sällan i dag. Väldigt sällan.

Jag kanske bara ska ge en ask choklad den här gången. Jo så blir det.

Dagens kaffe

För att kunna bjuda på en vardag med lite fashion (inspirerad av proffsiga modebloggar som Chloe). Har jag här nöjet att visa dagens kaffe, i dagens outfit. Kopp med italiensk design. Mönster, rutigt och dator snygg. Kopp finns säkert att köpa i närmsta butik. Dator bör inhandlas i teknikaffär.

Vill du att jag ska blogga om just era prylar? Skicka då till mig. Jag är både lättköpt och lätt på foten. Win, win?

Nu ger vi oss på bloggandet med dunder och brak

såg i dag på Facebook en av dessa otaliga uppdateringar om barn. Lycka är en sovande bebis på magen. Jag vill dock hävda att uttalandet är en lögn. Äkta lycka är att själv få sova på magen. Fråga vilket preggo som helst.