Tidningar och nyheter

Det startas nyhetskanaler och tidningar finns i mobilen, appar, nätet och rent fysiskt. Då plötsligt går jag och blir min egen fiende och slutar läsa tidningen. Från att alltid ha definierat mig som en ”morgontidningsmänniska” (jag får ett lätt nasalt ljud när jag påpekat detta för kreti och pleti) ”Det är ju sååå viiiiktigt att veta vad som händer i vår värld och omvärld… Men guuud, läser du inte tidningen, hur kan du då hålla dig uppdaterad?” Har jag nu blivit den jag tidigare rackade ner på. Min egen version av high class white trash. Jag upptäckte precis att jag knappt läst Filter, inte öppnat DN eller SvD. Inte ens låtsats att jag läser DI och utländska tidningar och endast kastat ett öga på Aftonbladet.se, på minst en månad. En MÅNAD.

Med andra ord har jag endast läst kvällspress under den här perioden. Något som jag raljerande brukar hävda att bara riktigt okunniga och ointresserade med tvåfärgad frisyr (det undre är mörkt och överhåret är ljust) frossar i. Nu är jag alltså en sådan person, som oftare vet vad politikerna har på sig, än vad de faktiskt säger och gör. Jag skäms. Men å andra sidan då sitter jag uppenbarligen redan på en hel del fördomar. Och klädIntresse är väl bra. Mvh /rocktanten från Motala, med aspirerande drömmar som kläddesigner. Så, nu anammar vi mitt nya jag.

En av Mia Skäringers karaktärer från Mia och Klara får illustrera mitt nya jag.

Hej is och vinter

Som vi har längtat. I dag gnistrade det på marken. Vattnet var som sprucken ismosaik. Solen studsade mot fönsterrutor och skapade lekande katter mellan husväggarna. Som jag har längtat efter att få känna kylan bita huden rosa på promenaden. Få se staden sova i ett frosttäcke. Få känna diamantknaster under skosulorna. Få vara i ett vackert islandskap. Isande vinter är poesi för själen.

Är inte alla dessa vackra ord staplade på varandra poesi, som en riktig dålig dikt.

Har jag förresten berättat att vi drar till Thailand i tre månader om ett par veckor, inte det? Nä men klart att jag gillar kyla och snö, när man inom kort dricker en fruktshake på en varm strand. Poesin i det, är rena Nobelpriset.

I dag Vasa, I morgon världen

Så sa hon snusförnuftigt och la upp en konstig bild. I dag har vi varit på Vasamuseet. Som barnet har längtat. Att få se detta sjunkna skepp. Jag gillar också det museet. Jag fick äta chokladboll, medan barnet och syskonbarn fick guidad visning. I en timme. EN TIMME. Lovely museum! Jag hann med många chokladbollar. Sedan läste jag lite på skyltar för syns skull. Mest för att kunna rapa upp bra fakta vid viktiga tillfällen. Ja herregud, det låg ju 30 meter ned. Konstruktionen var fel redan från början. Skeppsbyggaren visste att barlasten var för liten, för två våningar kanoner. Ja herregud att seglen är intakta. Tänk att man bara hittat en guldring… Vilket handarbete… 400 personer byggde klart skeppet på två år, jadajadajada osv.

Så nu kan ni med låtsas att ni sitter inne på lite kunskaper. Det var väl snällt.

När växer man egentligen?

Barnet hävdar att man växer på natten. Jag hävdar att man växer när man drömmer. Han tittar oförstående på mig, pekar på växterna och säger att de växer ju av vatten, och mest hela tiden. Jag funderar lite och kommer fram till att de egentligen växer bäst när jag missköter dem. Inser att jag inte ska slutföra den slutledningen.

Sammanfattar istället med att vi alla växer på natten, när vi får vatten och då kan vi också drömma.

En annan sak jag lärt mig under kvällen är att man inte kan begrava katter med likstelhet. Man måste vänta ett dygn. Annars tar de för stor plats? Jag arkiverar den kunskapen under #värdefulltvetande

Saker man ångrar att man sa.

I dag var min syster rolig. Alltså hon är rolig ofta, men i dag var det extra skoj. Vi var och fikade när hon plötsligt började prata om Özz Nujens nya program. Jag undrade om den var bra. Men hon ville bara dryfta teckentolkaren som var med (då programmet tydligen vände sig till döva också). ”alltså hon ser helt galen ut när hon tolkar. Hon förstör hela programmet med sina konstiga grejer. Dessutom låter det ju sjukt konstigt när hon försöker prata samtidigt, varför gör hon så? Hon kan ju inte. Bättre att vara tyst och bara teckna. Du måste kolla. Hon är värdelös. Det går verkligen inte att titta på henne. Oj, får man säga så, inte helt korrekt va? Förresten så är hörselskadade eller döva som med i en egen sekt (…).Döva ungdomar dricker dessutom sjuka mängder alkohol tills de är appackade, mer än hörande. Detta eftersom det ändå har så svårt att prata med varandra. Jag menar vad ska man annars göra. Är man så uttråkad som de är, då de bara umgås med andra hörselskadade och har tröttnat på umgänget, så måste de ju dricka istället. Sekt som sagt. Är du hörande får du inte vara med. Det är ju lättare att umgås med likasinnade för många. Eller hur? Sen undrar jag, hur dansar egentligen döva…”

Där någonstans gick det inte längre, jag vek mig av skratt. Gästerna runtomkring önskade nog att de var döva efter att ha hört konversation. Min syster gav PK ett ansikte.

Vill dock hävda att ovanstående inte är typiskt för syss. Vilket gör det ännu roligare.

Nya trender

Avskavt nagellack i fjolårets färg är det nya. Kom i håg var ni läste det först. Sjuka barn förskjuter dagens viktiga göromål. Vilket är att Fika. ute. Den här dagen kom och gick utan att göra så mycket väsen av sig. Är det bra eller dåligt?

Äpplet har talat

Äpplen har ju också kön. I alla fall det här. Innebär de att de har känslor också? Ett dilemma för veganer.

I vilket fall är jag inte så hungrig längre.

Guldbaggegalan och klänningen

Lika delar Apflickorna som Play. Lika fördelning manligt och kvinnligt. Inga skrällar. Lagomlandet visar sig från sin mesta mellanmjölks-sida. tre manliga skådespelare, men bara en kan få den. Vem har inte redan fått den och kommer snart dö. Taube. Ja, då är det väl hans tur då… Och handen på hjärtat, är verkligen Persbrandt bra? Sedan blev man ju som de flesta andra orolig för Lisas tuttar. Skulle de smita, eller snällt stanna kvar. Till och med Lisa själv verkade orolig och korsade armarna över bysten. Var det ingen av hennes vänner som varnade henne för detta innan? I snäll anda? Eller fanns det en tanke bakom, som jag inte fattade?

Back on track

Nu på bussen för hemfärd. i bagaget tveksamma kuddfodral. Vi kan kalla det souvenirer. Sinnet är glatt, efter en mycket bra resa. Retreat med fokus på ohälsa. Välkomnandet i Stockholm mer tveksamt. Snörusk, passpoliser och tulltjänstemän till absurdum. Tips måste ha kommit in, eller så har vi en tveksam attityd till mörkhyade på flygplatsen. Hoppas på något konstigt vis på det förstnämnda. Jag vill att våra turister ska känna sig lika hemma här, som jag just fått göra i Turkiet.

Ser annars fram emot att snart få träffa barn och kille. Detta illustreras med turkisk konst från gårdagens coola klubb. 360. Gå dit om ni kan!

Hälsningar från Istanbul

Jag gillar den här staden. Allt är liksom turkisk delight. Sött i olika mönster, konstellationer och färger. En ny grej, i Sverige har jag alltid hatat kebab. Till min killes stora förtret. men hörrni, kebab is da shit ju. Nu vill jag bara äta kebab. Turkisk kebab. Flera gånger om dagen. Kan kanske bero på att jag varit svårt bakfull i dag. Kanske. I alla fall så är kebab gott. Turkarna är trevliga, mosaiken fin, byggnaderna gudomliga och maten smashing. Man ska bara inte dricka för många av deras lokala öl.

Nu talar vi ut

Om sorgliga saker. Juholt är bra på det. Att tala ut. Även Silvia kan sitt om sorgliga saker man måste prata om. Men Kalla Faktas program där man undersöker en undersökning av en nyhet, som inte är en nyhet. Är det vad duktiga reportrar ska göra? Jag har högre tankar om redaktionen och är rätt besviken på gårdagens fokus. Är inte just nått fan av Silvia, men herregud, låt henne och pappan vara. Storyn är ju inte ens het längre och den fakta som grävs fram (från båda håll) känns rätt inaktuell och daterad. Nä nu vänder vi blad va?

Om jag tidigare tyckte att övergivna tivolin var sorgliga, ändrar jag mig nu. Lekparker utan kids, är ärlig snäppet värre!

Så, det var sista blogguppdateringen innan jag hoppar på planet till Istanbul. Hel helg utan barn. Och med mycket god vän. Nu ska kulturas, shoppas, dansas och supas. Dekadens here I come. Ses!

När modeklanen talar

Följer folket. På gatan i stan, där jag bor är det så mycket hipsters, att fashionistas till och med ser till att gågubben på skylten har rätt kläder. Så är du felklädd, kommer du inte över vägen. Stilpoliserna är många. Och de är överallt.

3-dagars feber

Den lilla ongen har 3-dagars feber. Officiellt betyder det, att små barn via virus får över 40 graders feber i tre dagar. Ofta mår barnen bra trots hög feber och är friska igen efter dessa dagar (om inte, åk till sjukhus).

Inofficiellt betyder sjukdomen att den lilla ongen sover ännu sämre dessa nätter ( om möjligt ). Jaha fnyser jag smått bittert, så att en slemklump flyger från läppen. I så fall vad är skillnad på resterande 362 dagar första året? Det lilla barnet sover dåligt med eller utan feber. Humbug. 365-dagars virus, borde bebisens första år kallas. Symptomen: sover ej, se tredagarsfeber. Minus feber flesta dagar utom tre dårå.

Nej, jag är inte en surtant. Inte alls. Jag sover bara dåligt. Och kan inte själv skylla på feber. Men ongen kan jag skylla på. Vilket är en av många fördelar med kids. Hör ni det?

Vet ni inte om barn är för er? Tänk om, allt blir lite lättare. Det behöver t ex aldrig vara du som fjärtat så illa att restaurangen måste utrymmas (hände min kille en gång) Det är bebisen. Alltid den lilla oskyldiga bebisen. Orkar du inte jobba, sitter en vabdag fint. Vill du undvika ett tråkigt projekt, kan du skylla på att du ej är flexibel och måste hämta/lämna på dagis. VILL du å andra sidan vara med i ett spännande projekt, kan du berätta att småbarnsföräldrar jobbar oerhört effektivt, är flexibla, bra på att jobba hemifrån, missar aldrig deadlines och är ansvarstagande. Etc.

Ganska gullig va. Speciellt sovande.

Nummerplåten att dö för

Hamnar man bakom en bil med registrering KKK. Kan man inte låta bli att undra om ägaren blev glad eller ledsen över den skylten?

Att fundera över, -varför vissa blodapelsiner smakar himmelrike och andra avlopp. En bakisdag, kan fel apelsin förstöra hela dagen. Och varför utsätter man sig för detta risktagande. Men nu gör jag det. Lika adrenalinstinn som inför ett fallskärmshopp. Vi kan därmed kategorisera apelsinätning under #spänningivardagen

Att googla

Dagens fundering handlar om att googla. Gör det faktum att vi googlar upp allting på plats, oss smartare, eller är det tvärtom?
I dag vid en viktig middagsdiskussion, så har alla googlat upp svaret på några sekunder. Och vi får reda på fakta direkt. Ingen diskussion, försvar och ifrågasättande krävs.
Dock kommer jag heller aldrig i håg det några dagar senare, varför lägga saker på minnet när man bara kan googla det igen lite senare. Vi tar alltså reda på mycket, men lär oss väldigt lite. Innebär det att vi är mer ignoranta idag, om man jämför med tiden innan Google, då man ansträngde sig för att lägga saker på minnet? Man kunde liksom saker. På riktigt. Satt på fakta a la TP. Nu är det inte sant eller korrekt förrän det finns på nätet.

Jag gillar på sätt och vis att det är lättare att vara smart i dag. Alla kan vara det. Jag anser mig därmed vara både modern och smart. ”Jag googlar, alltså finns/kan jag”

Kan man baka brödet,

Om man inte vet vad det är för bröd och hur det stavas. Låter i och för sig mer intressant med bröd som en stenugn har backat på. Jag är intresserad.

Så många bröd, så många stavfel. Befriande.

En dag på Moderna

Med svärfar. Det får mig att fundera på tivolin. Stängda tivolin är otroligt sorgliga, så där grabbar-tag-i-hjärtat-och -släpper-aldrig-taget-smärta. Skratten har stelnat i väggarna. Ensamma barnröster ekar bland åkattraktionerna. Ångest säljs i nedsläckta stånd, där det några dagar tidigare var färgad sockervadd som gjorde någon lycklig. Allt är smutsigt och bara yta på nåt sätt. Att tivolin handlar om yta blir liksom extra tydligt när tivolit är övergivet och besökande människor inte längre kan maskera detta faktum.

Ok, vad jag vill komma till är att konstverk av tivolin, är ännu mer ångestframkallande. Nu har du chansen att se ett på Moderna museet. Vet inte vad det har med svärfar att göra, men han var med. Och han gillar tivolin.

Konstiga saker att göra en söndag.

Besöka armemuseum och tvingas prata om krig, gevär, blod och skelett med barnet. Men brunchen i restaurangen var grym. Inte grymt som i krig. Utan grymt god (lite Göteborgs humor över den meningen va?!) Alla varför – är det blod, dödar dom varandra etc. Är kluriga att svara på. Så mitt svar är: visste jag det lilla barn, skulle jag vara nobelpristagare, världsrik och världen en bättre plats.

Kung för en dag. Det är jag

Och brors barn. Jag är på palatset. Fantastiskt ställe för barn som är 6 år och uppåt. Drömmen för kids. Och faktiskt roligt för såna som mig, kreativa vuxna, utan talang men med se-mig-drömmar. Ville bara berätta det. Vi har kul. Så!

Slussen och kultur

Jag tänkte skriva något om Bengt Ohlssons artikel i DN i går, om Slussen, vänstern och kulturen. Men känner att så många andra redan gjort det bättre. Om man bortser från att kultureliten ofta definierar sig som vänster, så är fenomenet i stort intressant, att alla tycker likadant och att man inte är källkritisk överhuvudtaget om de är någon känd eller respekterad inom liknande ämne som uttalar sig. För dom litar man ju på.

– Jag vet ingenting om de olika Slussenförslagen, men jag litar mer på Lars Norén än på någon fet moderat. /ung vuxen uttalar sig i artikeln

Men vad är nytt med det undrar jag? Det är ju så marknadsföring fungerar hela tiden. Varför används kändisar i reklam, om det inte vore för just den orsaken. De skapar trygghet och tillförsikt och stärker varumärken. Dessa debattartiklar som skickas in till våra morgontidningar, har ingen riktigt tyngd och ingen läser dem, om det inte finns med ett känt namn i listan. Handlar det om försvarrsjuridik. Ska gärna Silbersky stå med som avsändare. Då köper folk/läsarna/vi argumenten utan att blinka. Så vad är nytt med det, och det Benke säger? förutom att det är förvånande att nån som arbetar med det uttalar det öppet.