Sverigedemokraterna får Narkolepsi

Att ta vaccin eller inte. Det är frågan. Men vad gäller svininfluensan och massvaccinet, så är Narkolepsi snarare frågan. Eller handlar det bara om politik och industri på hög nivå. Skrämmande sätt att lära sig ifrågasättande i alla fall. Jag skänker en tanke till de 168 fall man tror har fått sjukdomen från vaccinet. En läskig sjuka som man inte ens önskar sin värsta fiende (typ Jimmie Åkesson).

Tidningar och nyheter

Det startas nyhetskanaler och tidningar finns i mobilen, appar, nätet och rent fysiskt. Då plötsligt går jag och blir min egen fiende och slutar läsa tidningen. Från att alltid ha definierat mig som en ”morgontidningsmänniska” (jag får ett lätt nasalt ljud när jag påpekat detta för kreti och pleti) ”Det är ju sååå viiiiktigt att veta vad som händer i vår värld och omvärld… Men guuud, läser du inte tidningen, hur kan du då hålla dig uppdaterad?” Har jag nu blivit den jag tidigare rackade ner på. Min egen version av high class white trash. Jag upptäckte precis att jag knappt läst Filter, inte öppnat DN eller SvD. Inte ens låtsats att jag läser DI och utländska tidningar och endast kastat ett öga på Aftonbladet.se, på minst en månad. En MÅNAD.

Med andra ord har jag endast läst kvällspress under den här perioden. Något som jag raljerande brukar hävda att bara riktigt okunniga och ointresserade med tvåfärgad frisyr (det undre är mörkt och överhåret är ljust) frossar i. Nu är jag alltså en sådan person, som oftare vet vad politikerna har på sig, än vad de faktiskt säger och gör. Jag skäms. Men å andra sidan då sitter jag uppenbarligen redan på en hel del fördomar. Och klädIntresse är väl bra. Mvh /rocktanten från Motala, med aspirerande drömmar som kläddesigner. Så, nu anammar vi mitt nya jag.

En av Mia Skäringers karaktärer från Mia och Klara får illustrera mitt nya jag.

Äpplet har talat

Äpplen har ju också kön. I alla fall det här. Innebär de att de har känslor också? Ett dilemma för veganer.

I vilket fall är jag inte så hungrig längre.

3-dagars feber

Den lilla ongen har 3-dagars feber. Officiellt betyder det, att små barn via virus får över 40 graders feber i tre dagar. Ofta mår barnen bra trots hög feber och är friska igen efter dessa dagar (om inte, åk till sjukhus).

Inofficiellt betyder sjukdomen att den lilla ongen sover ännu sämre dessa nätter ( om möjligt ). Jaha fnyser jag smått bittert, så att en slemklump flyger från läppen. I så fall vad är skillnad på resterande 362 dagar första året? Det lilla barnet sover dåligt med eller utan feber. Humbug. 365-dagars virus, borde bebisens första år kallas. Symptomen: sover ej, se tredagarsfeber. Minus feber flesta dagar utom tre dårå.

Nej, jag är inte en surtant. Inte alls. Jag sover bara dåligt. Och kan inte själv skylla på feber. Men ongen kan jag skylla på. Vilket är en av många fördelar med kids. Hör ni det?

Vet ni inte om barn är för er? Tänk om, allt blir lite lättare. Det behöver t ex aldrig vara du som fjärtat så illa att restaurangen måste utrymmas (hände min kille en gång) Det är bebisen. Alltid den lilla oskyldiga bebisen. Orkar du inte jobba, sitter en vabdag fint. Vill du undvika ett tråkigt projekt, kan du skylla på att du ej är flexibel och måste hämta/lämna på dagis. VILL du å andra sidan vara med i ett spännande projekt, kan du berätta att småbarnsföräldrar jobbar oerhört effektivt, är flexibla, bra på att jobba hemifrån, missar aldrig deadlines och är ansvarstagande. Etc.

Ganska gullig va. Speciellt sovande.

Misshandel av kvinnor

För nån dag sedan pratades det om Södersjukhuset på nyheterna. (Av nån anledning misslyckades jag med publiceringen då) Man har gjort en undersökning på akuten och den handlar om misshandlade kvinnor. Enligt nyheternanyheterna så har en undersökning bevisat att en tredjedel av personalen anser att det är kvinnans fel att hon är misshandlad och att de inte kollar upp bakgrundsfakta vid dessa händelser. Så klart otroligt skrämmande. Lite för skrämmande. Jag har svårt att tro att det är hela sanningen och skulle vilja se undersökningen samt hur frågorna är ställda i undersökningen.

Det ligger en hund begraven här, eller så är det bara så att jag har för höga tankar om människans medmänsklighet, speciellt i vården. Men, vi lär ju återkomma till den här frågan då det kommer att diskuteras i media nu ett par dagar. Jag rycker då att vi även ska diskutera hur enkäter och undersökningar görs. Vilka frågor som ställs, vad är agendan, vem är beställare, hur har de ställs, variation i målgrupp och svarsfrekvens. Även om det självklart är sjukt alarmerande med det som framkommit ovan, behöver det inte vara hela sanningen. Jag kan tycka att vi i sociala medier är alldeles för snabba med att dra slutsatser och sedan basunera ut det. Men det kanske är därför vi ska finnas här ute?

Staten och kapitalet

Såg en dokumentär om helikopterrånarna. Vet att en av killarna som numer befinner sig i fängelse. Har en sekelskiftestrea i Vasastan. Vem betalar för den under alla de år han sitter inne? Det här gäller ju rätt många fängelsekunder. Är det vi som står för notan?

Kalott istället för kotlett

I stockholm är man trendkänslig. Helst ska alla se likadana ut, fast med en twist. Man ska känna sig annorlunda men ändå bära samma typ av kläder. Nu har vi gått från den hånade kotlettfrillan, runt Stureplan. Till coola katlottmössan, som just nu är synonym med hipsters. Med katlott menas att man har en toppluva väldigt upprullad, högt upp på skallbenet, lite käckt på sne. Den bör vara blå. Är den grön eller röd, är du för avantgarde.
Som den tant jag ändå är, så tycker jag:

 1. Att mössan ser fånigt ut, som att man har ett jättehuvud eller lånat barnets eller hundens mössa.

2. Att mössor ska vara snygga och ha en funktion, som att värma. Den är ju vinter.

3. Att hipsters är töntiga. Vad är förresten en hipster?

På gårdagens middag diskuterades förövrigt pälstrosan (i längd av boxershorts och med klorna som strumpehållare), som kommande hipstertrend. Finns den redan? Om ja, borde pälsen vara vänd inåt eller utåt. Fatta bra grej, både värmande och hipster ( i ordets andra betydelse). Min exit kanske? Det verkar ju gå sådär med det här bloggande. Pälstrosan kan dessutom fås ekologisk, närodlad och miljömedveten, Detta om du använder päls från din egen katt. Det finns väl ett bäst före datum på  katta med? För handen på hjärtat, hur kul är en katt egentligen?

Andra saker som diskuterades: Om du var tvungen att äta en person, och fick välja mellan din partner och okänd. Vem väljer du och varför? Jag valde partner.

Mössor

I morgon är det första advent. Jag älskar det. Då får alla lite ljus i vardagen.

PS Bilden är lånad från justanotherfashionkid.blogg.se DS

 

Hur kommunicerar vi i framtiden

Typ inte alls tänker jag. Eller inte äkta och fysiskt i alla fall. Vi kommer att var svårt infektionskänsliga och bakterierädda, så att inga vågar träffas irl. Istället använder man det sociala nätverket för att umgås. Dock har vi nu så länge använt sociala nätverk och bloggar för att bygga upp fejkade alteregon och bilden av drömlivet. Så att personligheter slätas ut och blir liksom botoxade av bara farten. Så länge sociala nätverk har fungerat som komplement, gör det ju inget. Men när det nu är enda kommunikationsformen, då blir det problem. Allt är Fina du, kramiz bästa, puzz, dagens outfit, i dess värsta form och utan ironi. Man skickar gulliga sms när man mår bra. Men berättar inte när man mår dåligt.

På alla nätverk målas den perfekta familjen, jobbet och hemmet upp. För tänk om en arbetsgivare, potentiell partner eller förälder såg den mörka sidan. Ditt riktiga jag, som är defekt, gråter ibland, hatar, är girig och avundsjuk och mular choklad. Det vore ju förfärligt, för allt finns ju sparat på nätet. För evigt. Och går att leta upp. Det kan och kommer att användas mot dig när du behöver vara perfekt. Att våga visa för mycket kan därmed vara ett fatalt misstag, så alla gömmer sig bakom ett kramiz. Att vara annorlunda är helt enketl ett big no no. Dessutom kommer vi bara att äta hälsosamt, för att visa att vi är medvetna (undantag fortfarande för apelsinchoklad givetvis) och vi rör oss på konstiga träningsredskap i underliga skor som affärsvärlden sålt på oss. Allt för att maximera till perfektion. Effektivisera träning.

Slutsats: i framtiden är vi alla lika, har samma typ av avatarer och lever i Pleasentville (tänk alla dessa nybyggda, inbyggda områden, där alla har likadana bilar och hus). Vi är djupt olyckliga, men sjukt lyckliga om vi kollar upp oss själva på nätet. För eftervärlden kommer vi att kallas den lyckliga generationen.

Bråk om Blondinbella

Jag håller ju på att lära mig det här med att blogga på rätt sätt, optimera för sökmotorer (vilket inte alls funkar), länka hit och länka till etc.

Dessutom gäller det ju att ha koll på bloggosfären och ge sig in i bråk för att nå ut. Jag börjar lätt med att diskutera fighten mellan Blondinbella, Anitha och Calle Schulman. Även Alex Schulman har varit inne och stört sig på hennes twitterflöde, Herregud, vi befinner oss i en virtuell och vuxen sandlåda. Calle och Anitha tycker att Blondinbella bygger upp en fejkvärld som inte gagnar ungdomar. Hon kan för mycket, vill för mycket och gör för mycket, och borde därför inte vara en förebild. Blogga, driva tidning och vara programledare är inte riktiga jobb enligt dem. Sorry, men jag förstår inte. Vad är definitionen på riktigt jobb? Världen, värden och jobb förändras och utvecklas kontinuerligt. Även om man jobbar med händerna, så kanske man i dag måste finnas på nätet, eller använda ny typ av teknik. Nu gillar inte jag Blondibellas blogg särskilt mycket. Men det är nog inte till mig hon främst vänder sig till.

I vilket fall så verkar hon vara sjukt driftig. Det är väl bra om andra unga (och gamla) kan se, att vill man så kan man. Kan en driftig 20-åring ge ut tidning, bygga upp företag med anställda och dessutom leva på blogg, så vill jag applådera. Lika mycket som jag vill applådera andra grymma företagare som vågar och lyckad. Kan dom, ska jag nog kunna få några läsare på den här? Duktiga personer är ju inspirerande inom alla genrer.

Jag tycker att Anitha och Calle är ute på en svag is byggd på mellanmjölk. Kan inte alla få vara lite mer stolta och glada för vad vi åstadkommit. The american way. Kan inte Blondinbella få glänsa med sin ungdom, sitt blonda svall och sina unga anhängare. Skryta med allt hon byggt upp. Borde vi inte istället uppmuntra tjejer och killar som henne? Vara stolta. På riktigt. Inte trycka ner dom.

Men jag läser gärna en duktig blogg av tjej?kille med riktigt jobb oxå. Det ena utesluter ju inte det andra. Eller?