Möhippa goes SUP

Stand up paddling, SUP var skoj. Och blött. Nu är årets första dopp avklarat . Så fasligt var det inte…

Tomten är suspekt

Två saker vill jag prata om i dag. Juliskum är fantastiskt bra. Helt klart min nya drog. Men det är något fishy med att jultomten har med detta att göra. Att han befinner sig på strand iklädd varm tomterock. Med skärp. Gubbvarning eller blottare på det va? Men drar han fram en påse colatomtar ur fickan, är allt förlåtet.

Det andra är, varför är Arbetsförmedlingensynonym med ångest och misslyckande. Jag tror att lite färg på väggar i lokalerna och gladare handläggare med högre lön, skulle kunna motivera några fler långtidsarbetslösa att de duger i arbetslivet, att de kan minst lika bra som någon annan. Ja, det var dagens visdomsord. Nu ska jag moffa tomtar.

I förorten grillar man

Även Barbies är med. Så jäkla lata är de, bara lapar sol medan vi andra jobbar. Tror att de är nåt. Plastiga.

Till förortens grill körde vi i vår nya sommarbil. Jag är liksom med bil. Stort ju. Men bara under sommaren, sedan säljs den. Bättre än sommarkatt. Spinner fint.

Vilken dag det har varit. Det är inte så dumt att vara hemma. Så.

Cykla är livet

I dag togs premiärturen. Båda kidsen satt i varsitt säte. Äntlisch är den lilla, så pass stor (10,5 månader) att man kan cykla med honom. Cykla i vårigt Sthlm är guld. Om han, den lilla, gillade? Om. I alla fall tills han somnade. Målet var kaknästornet. Tråkigt torn, men fin tur.

Hemma

Och då vill man tydligen ha kaffe, leverpastej, chokladboll och kanelbulle. Nu sömn. Sen intervjuer. Hjärnan är mos.

Så kom det till slut

Slutet på den här sjukt fina resan. I natt övernattar vi på designhotell i Bangkok (ett desperat försök att avsluta med stil). Imorgon tar flyget med oss till Stockholm. Och så var det med det. Hej verklighet, snart omfamnar jag dig. Och det kan kanske bli trevligt tom. Hoppas.

Till dess låter vi lilla barnet grisa ner matsal och dyr inredning så gott det bara går. Kladdigt ris är ett grymt bra vapen för det.

Kopior i Thailand

En av orsakerna till varför man inte ska köpa kopior.

Zen och konsten att bygga motorcyklar

Den stora sonen ska bygga motorcyklar när han blir stor. Vi ska laga maten åt honom. Det är vad vi klarar av, anser han. Kanske har han rätt.

För vänner är det gratis att beställa en motorcykel av honom. Alla andra får betala en krona styck. Dyrt som fan tycker jag.

Motorcyklarna ska ha två avgasrör, kunna flyga, landa på vatten och spruta eld. Man kan välja till sidovagn. Dock finns säkerhetsbälte, så man är säker när man kör. Viktigt såklart. Nedan finns en första modell på denna skapelse. Dock ska jag hälsa, att den inte är klar än. Men snart…

Far jag får inte upp min kokosnöt. Och konsten att höra egen yoghurt

I dag la jag upp den här statusuppdatering, alltid provocerar den någon surdegsnisse. – VARNING! Jag gör egen yoghurt här i Asien och vill varna alla känsliga läsare (surdegsbakare) att nu kommer ALLA mina statusuppdateringar handla om krämig yoghurt och dess bakterieflora. ALLA uppdateringar. Kanske startar jag även ett hotell för rätt bakteriekultur… Ja så gör vi.

Recept finns förövrig här, för de icke ironiska. Här är ju alla yoghurts sötade annars. Så jag anser det vara en nödvändighet. typ.

Kan även tillägga att jag lovade sonen att öppna en kokosnöt som föll ner från en palm när det stormade här om kvällen. Men nån jäkel kunde väl ha varit så snill och talat om för mig att själva kokosnöten ligger ju i en annan nötjävel. Så först måste man av med ytterskal (hammare och handstyrka). Den lilla nöten gör man sedan ett hål i , i ett av ögonen. Sedan dränerar man den på all vätska (kokosmjölk). Efter det, så stoppar man nöten i ugnen ca 20 min på 200 grader. Då bli skalet sprött. När den svalnat är det bara att bryta upp och mumsa vitt kött. Synd att det inte är gott bara… Inte heller sonen gillade det.

Vi blir äldre. Jag vet.

Det är så sorgligt att se sina föräldrar bli gamla. De är inte oövervinnliga. Jag vet. Men jag vill ju tro det. men så är inte fallet, det här lite gaggiga och alla dessa sjukdomar som kommer, blir ett kvitto på att livet är skört. Dyrt kvitto. Som fän. mellan glädje och sorg är det hårfint. Verkligen hårfint. Depressioner gömmer sig bakom varje hörn. Och gamlingar leker inte kurragömma längre.

Sa jag att jag är bakfull? Jag blir extra känslig då.
Näh hörrni, nu gråter vi en skvätt tillsammans. Gärna till en riktigt dålig amerikansk serie. Okej?

Note to self

Skypeintervjuer bör undvikas. Det blir inte bra. Finns fortfarande en poäng med att träffas irl. Så. Nu vet ni det. Och även jag. Men jag lärde mig den hårda vägen jag.

Nu bara en vecka kvar i 34-gradigvärme. Både skönt och ångest att komma hem. Jobb och socialt liv känns lite främmande. Men lite vårkyla kan nog göra gott på den här degiga hjärnan. Jag behöver hitta mina tankar igen.

Rumble tog mig till slut.

In i det längsta har jag undvikit att ladda ner Rumble. Detta då jag när jag spelade wordfeud fick storhetsvansinne, ville vinna allt utmana de duktiga och slutligen valda bort både tv, umgänge och böcker för Alfapet på ifån. Jag slet mitt hår, lärde barnen fula ord, när jag mot all förmodan förlorade. Men som djupt beroende fick jag till slut lägga av. In på hem. Direkt. Utan att någonsin titta tillbaka. Jag blev slutligen människa igen. Jag trodde jag lärde mig nåt. Då. Aldrig mer bokstavslekar på telefonen. Så kom rumble. Jag stod emot länge. Men igår kom barnens farfar och utmanade mig. Och här sitter jag nu på toaletten och bloggar. Och rumblar. Fan. Vinnarskallen har börjat snurra.

Avinstallering får ske på planet hem. Den 15 maj är det detox. Men fram till dess är jag game. Moahaha.