Vad vuxna gör när barnen sover

Först badar man i pool, sedan badar man i hav. Bygger sandslott, ritar, läser, åker på moppeutflykter, letar skatter, etc etc. Men när klockan slagit 20.10. Och barnen sover.

Då åker bärsen fram och ut på terrassen, snacksen som bara får ätas på lördagar hälls upp och ibland lyxas det till med en (till fem) okynnescigg. Jag älskar den dubbelmoralen. Att få vara vuxen och bestämma själv över mitt snacksintag. Det bevisar att vuxna också är i behov av en hemlig värld, som barnen, trots att vår baseras på saker som är dåliga för dig istället för fantasi.

Imorgon tar vi tåget till hua hin. Dags för att leka turist javisst ett dygn.

Stora barnet ville surfa

Han är fyra. Och kan inte simma. Behöver jag berätta att när han ställer sig på sin lilla låtsas surfdyna, sväljer vågen honom snabbt. Han kommer oftast fort upp igen, saltvattensspottande. Frustande och förvånat fnissande. Men lite orolig är jag allt. Att han en dag sväljer för mycket vatten, och jag inte är tillräckligt nära för att fånga den lilla handen när havet slår undan benen.

Mitt mission blir nu att lära barnet simma. För att lugna mitt skenande hjärta, när vi leker för vilt med vattnet. Jag vill ju att barnet ska vara orädd och våga. Men respekt för havet det ska man ha. Det har jag. Och snart barnet. I morgon är första lektionen i poolen. Så få det bli.

Dålig, jag är dålig

Dålig på att blogga. Men de har sina naturliga orsaker. Dålig nätuppkoppling. Efter att ha rest i många, många timmar. Är vi här i huay yang. Hej! Vi befinner oss alltså i Svennarnas Thailand. Jag ser inga fel i det. Utan många. Men det kan vi ta en annan gång. I vilket fall är det mesta fruktansvärt fint, förutom wifin som är crap. Just nu njuter jag av pool, hav och att inte vara i närheten av prinsess-hysteri. Alltså, sorry, men jag skiter i hennes namn om de så döper henne till Adolf. Eller är det först då jag tycker att det blir intressant?

Well, ville egentligen, såhär mellan bad och måltider, berätta att jag kommer blogga. Men inte lika ofta som jag önskar. A todeloo

Lchf i söder

Att äta lchf-kost är ju oerhört populärt här. I går på den italienska restaurangen gjorde halva sällskapet allt för att undvika mjöl, socker och mjölk. Det debatteras hit och dit om nyttan, om man får kärlkramp eller om det bara är bra att käka mycket fett. Jag kommer inte lägga mig i den debatten. Det gör redan zytomierska, innerstadsfolket,Kostdoktorn och läkarna så bra redan. Jag vet redan vad jag gillar.

Vad jag istället undrar är om lchf har fått genomslag i Italien, Spanien och Frankrike också. Jag har svårt att se att italienaren byter ut kaffelatten och muffisen mot en sojalatte och äggröra till frukost. Eller att fransosen kör bacon och grönt te och struntar i croissanten och kaffen. Eller lägger ner den traditionella baguetten för den delen. För att inte tala om pastan i Italy. Nä, innerst inne är jag nog en söderböna. Om det innebär att man får äta goda grejer.

Sverigedemokraterna får Narkolepsi

Att ta vaccin eller inte. Det är frågan. Men vad gäller svininfluensan och massvaccinet, så är Narkolepsi snarare frågan. Eller handlar det bara om politik och industri på hög nivå. Skrämmande sätt att lära sig ifrågasättande i alla fall. Jag skänker en tanke till de 168 fall man tror har fått sjukdomen från vaccinet. En läskig sjuka som man inte ens önskar sin värsta fiende (typ Jimmie Åkesson).

Finn fem fel

Skivad herrgårdsost i omiljövänlig förpackning. Plast alltihop. Ok det var bara tre fel. Men å andra sidan inga rätt. Nu semmelbak.

Kolhydrater on the rocks

Bröd, pasta och bullar är några av många orsaker till varför man inte ska sluta äta kolhydrater. Den just uppätna semlan på xoxo är ett hett tips. Det lilla barnet föredrar dock marmorbord framför bröd. Lchm? Tur att smaken är olika. Vill inte behöva dela semlan i onödan.

Svart eller vitt

Idag är livet i svartvitt. Det som förut var gnistrande vitt och knarrade vackert under fötterna, har transformerats till en gråsvart sörja. Den där inbäddade designade vita looken är ett minne blott. Nu är allt grått. Dessutom bråk med stora barnet, gnälligt litet barn och ingen frukost hemma. Ni hör ju, alla rimliga orsaker till att vara sur som fan. Å det är jag.

Till den här bedrövliga dagen lägger jag mig alltså dessutom till med ett dåligt rim. Blott /grått. Helt ofrivilligt. Illa. Min kille skulle iofs va avundsjuk. Han kan inte rimma. Han har inte knäckt den mycket komplicerade koden ”men, röta rimmar väl på flöte..” Han är inte alltid så smart min kille, men rätt söt.

Rensa garderob

Kan vara höjden av tråkighet. Dessutom blir man smärtsamt medveten om vilken tråkig stil man har, och att man inte direkt är en sprakande färgklick.

Lilevalchs

Sammanfattning av ett besök. Dyr (men god bondkaka), varierad konst. Lite som en skock avgångselever från en bra konstskola, som har fått gå igång på sina ideer utan mothugg. Alltså mer enkel ide, än presentation. Men dock konst man förstår och där tanken framgår. Vilket är rätt trevligt faktiskt. Jag säger alltså inte att det är dåligt, utan att det känns ganska ungt och tydligt. Befriande på nåt vis. Hade mest behållning av tre stora oljemålningar. Men gillade en hel del illustrationer. Brodyr är uppenbarligen det nya. En vink till samhällsfenomen som surdegsbak och korvstoppning kanske.

Oohhh inser att jag låter som en tanta på 45 år, som äntligen släppt hämningarna. Börjat med kroki, frigörande afrikansk dans och nu bokat ensamsemester till nån ö i förhoppning om att ligga och kanske ha ett barn i magen på hemresan. I min beskrivning på dejtsajten, står då att jag gillar gestaltande konst och älskar atmosfären på museum.

Gubbarna i rosten

I dag undrade stora barnet om gubbarna i rosten. Hur snabbt det gick att torka bröden med hårtork och varför de målade bröden i brunt. Han var dessutom orolig för att killarna inte fick vara lediga så ofta. Kanske fick de i alla fall bowla på nätterna eller ha party med grannarnas brödrost-gubbar.  Jag blev allt lite ställd och visste inte hur jag skulle svara, skulle jag gå in i ett logiskt resonemang om hur rostar egentligen fungerar eller uppmuntra hans fantasi.

Kom sedan på att vi för några veckor sedan kollade på roliga illustrationer på datan. Där var bland annat en bild på en rost i genomskärning, där små gubbar stod och arbetade med rostbröden. Fint på något vis. Både att bilden fastnade i medvetandet och att barnet går runt och funderar på de stackars arbetande gubbarna som inte är med i facket och kanske inte har fikaraster eller  bra arbetstider. Ingen lön heller. Rena rama Kina med andra ord. Fint, att han bryr sig. Fint att ha gubbar i rosten.  Fint att fantasin är gränslös.

PS vi bränner ofta brödet, innebär det att gubbarna protesterar, målar svart och snart går i strejk? DS