Fyra nyanser av nougat.

Nej det handlar inte om choklad. Det handlar om hus i Thailand som målande beskrivs som:

Fyra nyanser av nougat med läcker insida

Roligast idag. Läs hela annonsen på blocket här.

Något för guldägget kanske? Bästa copy.

Har inte mycket att säga

Besöken har dragit. Området känns som en zombie-by. Tomt. Öde. Badkänslan börjar bli mättad. Nästan. Åket, moppen med sidovagn, är inte lika spännande att köra längre. Thaimat, är… Ja thaimat. Efter fem veckor är smaken inte lika explosiv längre. Å andra sidan är jag glad att jag inte tvingats äta svensk husman tventifårseven.

Alltså. Lyxlivet har blivit vardag. Det är därmed dags att dra till storstad. Bangkok lockar.

Med vänlig hälsning /jagärgladattjagboriilandmedfinaföräldraledighetsvillkor

Att dö flera gånger om

Är det ok att lära sina barn att räkna genom att prata dödande? I dag berättade stora barnet att han dödade mig. Först tre gånger och sedan två gånger till, med sitt lasersvärd. Hur många gånger blir det? undrade genast vi (föräldrar) då. Om du sedan dödar pappa en gång också, hur många blir det då?

Summarum: tveksamt moraliskt, bra pedagogiskt och fint att jag har lika många liv som en katt.

Förövrigt har det skett dödande på riktigt här, i den lilla byn Huay yang. Det handlar om ett rånmord på två personer. Det känns overkligt att sådant kan ske i den här idyllen. Kocken och säkerhetsvakten på resorten var inblandade i dådet. Pengar till droger var orsaken. De åkte fast dagen efter. Snabbt jobbat av polisen. Men oron i magen kommer stanna kvar hos mig ett tag till ändå. Stackars par som dog!

Apberg

När vi var små, kallade vi den byggnad där de som studerade tvåårig-gymnasieutbildning gick, för apberget. Efter att ha varit på ett riktigt apberg idag, så tycker jag att det var riktigt elakt av oss. Så här i efterhand.

Stora barnet sa, att från och med nu vill han bara se apor i bur. Jag känner inte riktigt att vi lyckades lära vårt barn något bra på den här utflykten.

Ond bråd död

Om kackerlackan, som enligt mitt tycke, är praktiskt taget omöjlig att döda. Dör av elshock på torktumlaren. Och jag får elstötar när jag försöker ta ut handdukarna. Och till slut måste dra ur sladden. Är detta då ett sådant tillfälle där man bör vara orolig? Är det slut på torktumling? Jag kanske överlever utan tumlaren. 30 grader och vind borde funka bra. Men jag gillar torktumlade kläder. Mjukheten. Och Bättre odds än kackerlackan torde jag ha. Det tycker jag allt.

Vill till kackerlackans försvar, säga att hen (obestämt kön), härdade ut länge. Så kanske är den nästan odödlig i alla fall, åtminstone om man jämför med typ en… Nyckelpiga…

Dagens färg

Är mintgrönt. Snyggt mot den bruna afrikanska handen. Visst. Såååå rätt i vår. Gärna lite avskavt. Chubby (chabby)-chic.

Har en vän som jobbar som modedesigner på H&M. Hon hävdar att det vore katastrof om hon hade orange färg av fel märke på naglarna på en intervju. Det räcker liksom inte att ha koll på senaste trenden. Du måste sen veta detaljerna. Fel nyans och märke kan avgöra intervjuns utgång. Helt. Den stora faran att inte ha tillräcklig koll. Att inte ängsligt ha viftat med modekänslotentakler på alla bloggar. Skumt.

Men kanske Vore det nåt för FN att börja med. Tror att det skulle underlätta deras anställningsformer avsevärt. Och vilka pengar vi skulle spara in sen, som vi kan skänka till projekt i fattigare eller krigsdrabbandeländer. Nej sorry, du passar inte in vid FN. Det ska vara KORNblått, inte azurblått…

Att älska eller inte älska thaimat

Nää. Jag har inte tröttnat på thaimat än. Det har barnen. I alla fall det stora. Men där handlar inte om att tröttna. Det handlar om att aldrig gilla, för att man aldrig provar. Varför är barn (generalisering av de flesta yngre kids jag känner, som inte är bebisar. För då gillar man allt istället) har svårt får att få saker blandade, inte gillar såser, inte gillar nya saker. Inte gillar nåt som smakar något egentligen. Konstigt!

Och sen blir man vuxen och vill att allt ska ha mycket smak, det mesta är trist utan sås etc. I vilken ålder slår det över? Den magiska matåldern. 12?

En helt annan grej, går det att vara vegan här? Det är ju typ fisksås i allt. Fisksås gillar nog alla thaibarn i af.

Hur det går med simskolan? Sådär. Men barnet vågar nästan doppa huvudet, om han håller för näsan. Nästan. Baddaren nästa.

Vad är man egentligen bra på?

I dag pratade jag och stora barnet om vad vi är bra på. Han tyckte själv att han var bra på att springa, busa, dricka cola och vinna. (Som part i frågan kan jag säga att han är en MYCKET dålig vinnare.)

Han tyckte att jag var bra på att bada, pyssla och köra motorcykel. Pappan var bra på motorcykel, tanka och att lukta illa genom sina fisar och bajs. (som part i frågan, kan jag bara hålla med sonen, som sagt inte alla som lyckas utrymma en butik med en fjärt)

Och det var dagens visdomsord.

Hua hin

Dyr glass, mycket folk och lekplatser som jäser av färg, ljud och strapatser och skrik. Barns paradis och föräldrars helvete. Men ac i varuhus är inte att förakta.

Funderar annars på det här med säkerhet. I sverige är det hjälm och säkerhetsbälte för jämnan. Här är det som att vi svennar glömmer allt. Inga hjälmar på mopparna. Sidovagn där ungarna sitter utan att hålla i sig. I bland tre pers på en och samma moppe, där bebisen som inte kan gå sitter längst fram eller inklämd mellan föräldrar. Konstigt. Men jag gillar det. Att även säkerhetsknarkare släpper tyglarna i bland. Humant på nåt sätt. Att vi också har dubbelmoral. Vi tar seden dit vi kommer, svensk revolt med måtta. Jante på ett annat sätt.