Värmerekord på koh chang

I dag slår hettan i taket. Jag dör stora svettdöden. Alltså, det här är ingen klagosång, bara en jäkla varm dag. En av de sista. Bara två veckor kvar på en fantastisk resa i Asien. Känns skumt att tre månader snart har passerat. Trasig fläkt. Och i eftermiddag får vi svärföräldrar på besök. Trevligt. Bara de kan undvika stora svettdöden, färskingar som de är, nyss komna från kylslaget Skåne. Jag får bjuda på iskall bärs. Jojo. Men. Blir det varmare, kan det här vara mina sista ord. Sanna mina ord.

För 12 år sedan backpackade jag på den här ön. En hel del har hänt sedan sist. Många luggslitna ställen har sett dagens ljus, lyxiga hotell har byggts, stranden har utarmats och nya stränder tillkommit. Annorlunda mao. Men fortfarande inte illa.

Vad med att leva i nuet

Det här med att leva här och nu. Vi är dåliga på det va? Var vi än befinner oss så är smartphones och paddor dragna överallt. Nästan. Servitrisen kan knappt ta en beställning för att det är intressantare att fejsboka om nåt helt annat. Man har inte varit på en plats om man inte har meddelat världen det samtidigt. Till och med när man ska kolla vädret, så drar man inte upp rullgardinen och kollar, utan att först rådfråga nätet, och sedan bli förvånad över att det är sol. För det kan ju inte stämma, om inte en sajt eller app sagt så? När vi ska titta på familjefilm hemma, slutar det med att jag och Sambon sitter med datorer i knät. Och låtsas ha koll på filmen när barnet kommenterar den sen. Läskigt faktiskt. Eller? Lever man mer i nuet i fattiga länder, när man inte har alla dessa prylar. Är det bättre eller bara förmätet av mig att tro det? Fast kanske har de iaf mer kvalitativa relationer, där vi kör kvantitet? Äh allt har ju såklart en baksida, men nu ska jag skärpa mig. En stund. Grattis på fredagen, som min kompis Mia brukar säga.

H&M gift card

Jag sätter tusenmiljoner spänn på att h&m-länken om presentkortet som snurrar på FB är bluff och båg. Jag skulle vilja hälsa till alla kära vänner på Facebook, – e ni helt dumma eller? Vad hände med källgranskning?

Skämt?

Ok, är det 1maj i dag? Den här nyheten måste ju vara ett skämt. Fast tråkigt.

Spring i benen

Jag vill, som kids, ha spring i benen. Sådär att man liksom aldrig kan vara still. Ser man en lång korridor måste man studsa, hoppsa eller springa. Man kan liksom inte låta bli. Flygplatser är sjunde himlen. Så vill jag ha det. När tappar man det? Och varför? Mitt mål är att hoppsa i korridorerna på mitt kommande jobb. Tittar nån på mig konstigt, skrikskrattar jag bara, och hävdar att jag har barnasinnet kvar. Det är väl det som alla i reklambranschen eftersöker ändå? Varför alla pingisbord och flipperspel på kontoren annars? Jag borde vara given.

Tre saker till; Åk till HK, konst är konst och undvik skypeintervjuer.

HK, bästa staden

Hänger i Hong kong. Och tror jag är kär. Älskar staden, maten, byggnationerna, folket… Allt. Men en sak är förvånande. Man behövde inte visum. Resten av Kina kräver visa, men inte HK. Lite fishy, jag vet att HK inte varit kinesiskt så länge, men ändå. Det förvånar, att regler inte gäller här. Som i resten av Kina. Inte alls same, same. Undrar vilka mer undantag som finns, förutom att de är grymma på engelska här.

Du kan dö av AC. Typ

Visste ni att AC är farligt? Nej inte för att det sprider bakterier, utan för att det utsöndrar fria radikaler. Det berättade min granne. Även att yoghurt blir filmjölk om man gör fel i processen. När vi därefter började diskutera fenomenet ”hen”, hade vi lite olika åsikter. Kort sagt. Och det slutade med att grannen hävdade att kvinnor inte är lika karriärsugna som män. Vi vill inte bli chefer och väljer därför vårdyrken istället. Logiskt. Där tappade jag det. Helt.
Mot ologiska argument, är det svårt att diskutera. Då funkar bara överraskningsmetodiken. Jag la mig platt. Stoppade fingrarna i öronen och gjorde höga konstiga ljud. Som ett sjukt djur. Allt för att slippa höra mer.

Det funkade.

Så här har vi det

Världsfrånvända men glada. I dag är jag trött i mössan. Surt vin skvalpar i magen. Och det var surt redan igår, när det dracks. Men det var vin. Vin saknar man här.

Vattenkrig står på agendan. Thailändsk högtid. Stora barnet är utrustad med vattenpistol och tillhörande ryggsäck. Stolt är han och ännu stoltare skulle han vara om inte grannbarnet kallade honom feg. Något han genast sprang in och berättade för föräldrarna med tårar i ögonen. Feg, han. Duuh. Well, vi uppmuntrade honom att säga nåt elakt tillbaka. ”mamma man får inte säga dum. Så jag gör inte det”.

Tre provocerande saker

Utan inbördes ordning. Kvinnor som ammar nästan två-åriga barn: ”kom nu älskling, dags att tutta lite”. När barnet fattar och själv drar upp tröjan. Då kan det vara nog tycker jag. Max ett år får man amma. Max. Ja, jag vet; alla får göra som de vill, bra näring etc etc. Bajssnack enligt mig, det handlar mer om föräldrar än om barnen, i af när de är över ett år. Egentligen har jag inga bättre argument än så, alltså mest att det är äckligt. Öppen och härlig, det är jag i dag det.

Vilket för mig till andra saken, ordet ”tutta”. My god, fruktansvärt fult ord som framkallar kräkreflexer redan i munnen. Sug på ordet ”tutta” och vad man menar när man säger det. Fult så det knakar. Visst? vad är det för fel på amma?

Och så till det tredje; svenska pensionärer i Thailand som köpt hus här och plötsligt tror att de äger världen. För första gången känner de att de har lite makt, och firar med att vara översittare och otrevliga mot alla som är något yngre. Tråkig attityd. Den får de ta med sig hem till hemmet igen. Carema-kund får bli deras lott istället.

Japp nu har jag klökt ur mig det värsta. Nu ska jag köra vårt nya åk. Den gör mig glad. Turist, javisst.
#konstigtattvaraledigitremånadersnartblirjagoxåtristsvennepensionär

Minst 35 grader eller mer

Idag smälter hjärnan i solen. Tankar skingras och svetten kryper sakta fram. Pool skriker stora barnet, hav tänker jag. Men inser att det får vänta en stund, nu är dagen här då det är dags för lite verklighet. Illa, jag vet. Jag är ju ledig med kids. Men Mitt vikariat har gått ut nu under föräldraledigheten, och snart är det dags att börja jobba igen. Speciellt då mannen ska vara ledig. Jobb måste man söka. Så, idag händer det. Ett jobb som låter skoj med hög lön och ansvar ska ansökas om. Ska bara samla tankarna. I ett par dar.

Varför får man inte säga ledig förresten, när man är föräldraledig? Verkar vara oerhört känsligt för många. Men man är ju ledig från jobb. Och ta hand om barn är ju mer som semester än jobb i alla fall. Alla som säger nåt annat ljuger. Så hör ni det alla män, som inte vågar vara lediga mer än tre månader under sommaren. Testa 8 eller 9 månader. Nu kommer aldrig tillåta tjejen att ta all ledighet igen. Lovar.

Hej radhusområde

Vi har flyttat till radhus i mae phim. Stora barnet älskar det, barn som leker och springer över till varandra när som helst. Mamman däremot, jag får krupp, vuxna som springer över till varandra när som… I dag blir vi som tur är med moppe igen, och sedan kan jag dra när grannsämjan blir för påtaglig. Alltså det är snälla typer här (läs svenskar). Men kulturutbytet är obefintligt.

Fast, jag veeet. Det handlar inte om det. Inte om kultur på något sätt. Men det är nyttigt det här. Påtvingat umgänge. Jag drar lärdomar. Inga radhus i Sverige för mig närmsta seklet. Dock är jag glad just nu, stora barnet behöver barnkompisar. Det är bra. Nu är påskjakten avklarad. Påskharen hittade hit. Glad påsk!

Blir mörkrädd

Både för mig själv och för vad rykten kan göra. Hur och varför hittar man undanflykter till att vara medmänsklig? Läs artikeln och beföm själva. Nästa gång ska jag tänka efter före och ge en slant eller två.

Storstad ftw

Äntligen Bangkok! Avgaser, trafik, skyskrapor och shopping. Som jag har längtat. Tigrar, akvarium och affärer står på agendan. En alldeles lagom agenda om jag och stora barnet får bestämma. Och det får vi. Ofta.

En helt annan grej, i går fixade jag 40 meter under vatten. Antog en utmaning och var tvungen att klara det innan vi drog från byn. Jag gjorde det. Och jag är sjukt stolt. Mer stolt än vad jag var när jag höll en bra presentation för ledningen på jobbet. Borde kanske arbeta på det här med proportioner, eller sluta vara föräldraledig och skaffa mig ett jobb. Men skit i det. För jag kan simma 40 meter under vatten och det kan inte du. Moahaha.