Jag håller ju på att lära mig det här med att blogga på rätt sätt, optimera för sökmotorer (vilket inte alls funkar), länka hit och länka till etc.
Dessutom gäller det ju att ha koll på bloggosfären och ge sig in i bråk för att nå ut. Jag börjar lätt med att diskutera fighten mellan Blondinbella, Anitha och Calle Schulman. Även Alex Schulman har varit inne och stört sig på hennes twitterflöde, Herregud, vi befinner oss i en virtuell och vuxen sandlåda. Calle och Anitha tycker att Blondinbella bygger upp en fejkvärld som inte gagnar ungdomar. Hon kan för mycket, vill för mycket och gör för mycket, och borde därför inte vara en förebild. Blogga, driva tidning och vara programledare är inte riktiga jobb enligt dem. Sorry, men jag förstår inte. Vad är definitionen på riktigt jobb? Världen, värden och jobb förändras och utvecklas kontinuerligt. Även om man jobbar med händerna, så kanske man i dag måste finnas på nätet, eller använda ny typ av teknik. Nu gillar inte jag Blondibellas blogg särskilt mycket. Men det är nog inte till mig hon främst vänder sig till.
I vilket fall så verkar hon vara sjukt driftig. Det är väl bra om andra unga (och gamla) kan se, att vill man så kan man. Kan en driftig 20-åring ge ut tidning, bygga upp företag med anställda och dessutom leva på blogg, så vill jag applådera. Lika mycket som jag vill applådera andra grymma företagare som vågar och lyckad. Kan dom, ska jag nog kunna få några läsare på den här? Duktiga personer är ju inspirerande inom alla genrer.
Jag tycker att Anitha och Calle är ute på en svag is byggd på mellanmjölk. Kan inte alla få vara lite mer stolta och glada för vad vi åstadkommit. The american way. Kan inte Blondinbella få glänsa med sin ungdom, sitt blonda svall och sina unga anhängare. Skryta med allt hon byggt upp. Borde vi inte istället uppmuntra tjejer och killar som henne? Vara stolta. På riktigt. Inte trycka ner dom.
Men jag läser gärna en duktig blogg av tjej?kille med riktigt jobb oxå. Det ena utesluter ju inte det andra. Eller?
Lyktan i mörkret 